Stilstudie

God jul

Mina fina julkillar!

Selfie!

ÅIgår blev lille W 8 veckor gammal, stora killen! Han har varit sååå kinkig och missnöjd i flera dagar nu, hoppas det är en fas haha....

Sju veckor

Nu är Wille 7 veckor gammal och vi börjar vänja oss lite vid livet med bebis. Han växer så det knakar och väger nu 5,8 kilo, en riktig tjockis :)  

Han har haft problem med magen sedan starten stackaren, så han är ledsen och kinkig ofta. Jag tycker dock att det blivit bättre och bättre med tiden. Tills idag, ikväll har han haft sin värsta kväll hittills, han har varit SÅ ledsen och skrikit i panik i flera timmar. Helt okontaktbar liksom, usch. Det verkligen skär i mammahjärtat. Har vi tur så är det något tillfälligt för han är även snorig och hostig...

Jag tycker att vi börjat få lite rutiner åtminstone delvis. Han sover bra på nätterna nu, brukar somna runt kl 20 och vaknar och äter varannan till var tredje timme men somnar om direkt varje gång. Hoppas verkligen att han fortsätter sova bra på nätterna! Han sover dock rätt dåligt på dagarna överlag. Han gillar att åka vagn och åka bil. Åtminstone så gillade han att åka bil fram tills i förrgår för de senaste dagarna har han skrikit i bilen... Hoppas det också är tillfälligt ;) 

Han lyfter huvudet och kikar runt när han ligger på mage och så har han börjat le när han får syn på oss. Vår älskade lilla groda. Det händer så mycket hela tiden! 

En kärleksförklaring

Lördag kväll den 22 oktober satt jag här hemma i soffan och klockade värkar som vid åtta-nio tiden började göra riktigt ont. Nu sitter jag här på samma ställe och tittar på en liten son som sover i famnen på min andra kärlek i livet, hans pappa. Att få barn var för mig som ett känslomässigt slag i magen när jag hörde hans första lilla skrik. Som om jag tappade andan. Ingenting jag någonsin känt kan ens komma i närheten av det. Det låter så klyschigt men det är verkligen större än allt, så otroligt häftigt. 

Vi åkte in till förlossningen vid 23 på lördag kväll och blev inskrivna. Efter ett par timmar fick jag ryggbedövning och sedan lustgas och så kämpade vi på med värkarna fram till söndag morgon då jag var fullt öppen. Sedan kämpade vi vidare och väntade på krystvärkar men bebisen ville inte riktigt sjunka ner ordentligt. Vid lunch fick jag värkstimulerande dropp och efter det tappade jag verkligen kontrollen över smärtan. De sista fyra-fem timmarna minns jag inte mycket av. Trots droppet sjönk han ändå inte ner så läkarna blev lite bekymrade, och de beslutade till slut om akutsnitt. Kl 17.42 på söndagen föddes den mest perfekta lille killen jag någonsin sett. 

Jag är så avundsjuk på de som har detta framför sig, känslan när man får sitt första barn. 

Wille

Den 23 oktober kom vår älskade lille son till världen. 52cm och 3830 gram ren perfektion.