Nåddes av de fruktansvärda nyheterna om lastbilsattentatet i Stockholm igår. Tänker på de som omkom och deras anhöriga. Jag känner så mycket sorg, ilska och uppgivenhet över de hemska saker som händer i världen. Tittar på Wille som ligger och jollrar lyckligt ovetandes om att det finns människor som har så mycket hat inom sig och som vill skada andra. Jag kan verkligen inte förstå. Tänker att även den person som gjort detta en gång i tiden har varit ett oskyldigt och litet barn. Vad hände sen? Hur kan man formas som människa till att hata så mycket?
Det finns så många aspekter i en sån här händelse. Inte bara det ofattbara i själva attentatet. De som står på sidan och fotar offren och sprider bilderna på nätet. Hur tänker de? Vad kommer hända politiskt? Kommer Sverigedemokraterna växa nu? Otäckt är bara förnamnet...
Tänker även på de människor i världen som lever med terror varje dag, som lever i ständig skräck. Läser i nyhetsflödet om Abdel i Syrien som förlorat hela sin familj- sin fru och nio månader gamla tvillingar i gasattacken i tisdags. Ser bilder på barn, män, kvinnor och gamla som skadats eller dött av de kemiska gaserna. Det är svårt att ta in.
Varför varför varför existerar den här viljan att kriga och döda... 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar